Once and future band gör progressiv pop

a0902879196_10

Ibland känns det som jag håller på att drunkna i all såkallat psykedelisk musik som sköljer över oss nuförtiden. I år är det 50 år sen “the summer of love” – och, visst, jag älskar psykedelia, och det är klart att vi ska fira detta. Men därifrån till att i princip alla band med självaktning måste kalla sig för psykedeliska 50 år senare är lite väl magstarkt. Numera gillar jag nya band trots att de är psykedeliska och inte på grund av det.

Ett sånt exempel är Once & Future Band från Oakland i närheten av San Francisco. Deras ‘Brain EP’ från 2014 var lovande och kombinerade sin psykedelia med prog på ett ganska ambitiöst sätt som i progrockens psykedeliabaserade rehabilitering är helt rumsrent idag.

Men deras debutplatta som nu kommit är något helt annat. Den tillhör en 70-talsgenre som är så bortglömd att den inte ens retrospektivt har fått ett namn, mer än i Japan där den kallas “Modern Pop” och som innefattar band som Klaatu, 10 CC, ELO, Fickle Pickle, Be Bop Deluxe, ja kanske också Badfinger och till och med Steely Dan. Progressiv pop skulle jag kalla genren om jag fick välja.

‘Once & Future Band’ är full av ljud och musiken byter hela tiden infall och karaktär, men inte på ett flummigt sätt utan väldigt handgripligen, med tvära kast. Många av låtarna innehåller flera meloditeman och lyssningsupplevelsen är lite som att sitta mitt i ett musikaliskt pussel. Ofta kan det låta väluppfostrat och överproducerat, men plötsligt vänder musiken in i en surrealistisk brygga, ner i ett Alice-i-underlandskaninhål för att slutligen samla sig i en jazzig avslutning.
Ja, jag tycker detta är fantastiskt bra. Plattans yvighet tonas ner lite efter de inledande spåren och låter då kanske mer som ett Steely Dan som spelar Queen-låtar än ett kokainspeedat 10 CC som lever rövare i studion. Men det är ändå så bra att jag utan att tveka ett ögonblick ställer den bredvid The Blood Rush Hours ‘And then… The Unthinkable Happened’ från 2014 som jag annars håller för det moderna mästerverket i denna tyvärr annars så omoderna favoritgenre.

Missa inte!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s