Petter Herbertsson från Testbild! släppte en väldigt fin EP som Sternpost för några år sen, och nu kommer ett helt album. Om jag förstår det hela rätt har “Statues Asleep” till viss del inspirerats av vykortet på omslaget, en bild på ett stadshus i någon svensk stad. Fotografen verkar inte ha begripit att blixt inte fungerar på avstånd och därför är hotellet totalt underexponerat; det tornar upp sig som en stiliserad Noaks ark. Blixtljuset har hamnat på en blomsterrabatt i förgrunden och en (förmodat sovande) staty syns till vänster. Totalintrycket är overkligt men inte alls kusligt, trots mörkret.
Detsamma gäller musiken, som är mörk men badar i ett varmt nostalgiskt skimmer. Blommorna dyker upp här och där i opaka textrader som “all the roses with their antlers” och “dandelions wrapped in rubies” och statyn själv får en låt som i början mullrar så mycket att man tycker den borde vakna trots “the cold and stupefying air”.
Overkligt är det dessutom genomgående. Trots att arrangemangen bitvis är orkestrala, är mellanrummet ett viktigt instrument. Då menar jag inte främst tystnad – även om den också finns med – utan snarast mellanrummet mellan olika instrument i ljudbilden, ungefär som på plattor av The Lowland Hundred eller The Fiction Aisle.
Och precis som hos de artisterna är tempot mestadels lågt nedskruvat, även om det blixtrar till emellanåt. Men trots tempot är låtmaterialet väldigt starkt – och faktiskt trallvänligt!
På tal om influenser, så finns de från mängder av håll; jazz, Broadway musicals och så vidare, men det viktiga är att de möts i ett konsekvent och sammanhängande sound.
Skivbolaget kallar detta för solipsistpop och det kanske inte är så dumt. En platta som är helt bekväm i sin inåtvändhet och som är så till brädden fylld av personlighet att det faktiskt nästan känns motiverat med en ny genrebeteckning. Ett litet mästerverk!
Popgruppen 