När man kan räkna till femton engelskspråkiga psykedeliaband per dussin är det tacksamt med variation. Och med härliga nya plattan “Ordre Et Progres” fortsätter fransmannen Orval Carlos Sibelius att bryta ny mark. Även om mycket tack och lov känns igen från mästerliga “Super Forma” från 2013, är det betydligt mer än språket (franska istället för som tidigare engelska) som har förändrats. En platta som med andra ord lever upp till sin titel.
Jämfört med “Super Forma” är fokus nu mer på lekfull popmusik, men de oväntade melodiska kombinationerna får skivan ändå att framstå som spontant psykedelisk. Däremot saknas fortsatt intresse för att återskapa en ljudbild som existerat tidigare, allra minst 1967. Elektroniska ljud av olika sorter blandas friskt med traditionella trummor, gitarrer och massor av blås. Låtar med sväng och refräng interpoleras med vackra, nästan meditativa stycken eller monotonare partier. Ljudbilden badar ofta i ett sorts varmt reverb men det saknas inte dissonanser och kaotiska infall.
Spår som “Memoire De Forme” och sista låten “Desastres Et Compagnie” är både långa och pretentiöst anlagda, men helt igenom magnifika och aldrig tråkiga. CD-versionen har dessutom två bonusspår som känns lite mer som något från förra plattan, men är därmed också mer genuint psykedeliska än det mesta som nuförtiden stämplas med den etiketten.
Popgruppen 