I början av 1900-talet fanns i England en subversiv och fiktiv konstnärlig sammanslutning kallad Papernut Cambridge som av myndigheterna misstänktes vara en täckmantel för annan operativ verksamhet.
Under kalla kriget görs försök att infiltrera ett påstått spionnätverk som går under namnet Gare Du Nord.
En brittisk spion blir kär i en kvinnlig rysk spion han skuggar; de möts av misstag på en konsert med Papernut Cambridge. Hon dör sedan mystiskt och den brittiske spionen inser att MI6 ligger bakom.
Samtidigt står Gare Du Nord Records kontor under konstant bevakning av engelska underrättelsetjänsten, fotografier på byggnaden samt på personer som kommer och går sparas i deras arkiv.
Som redan antyddes i första meningen är detta en fiktion, förmodligen hämtad ur någon gammal B-film – men en som på nytt har bäring i en värld där Donald Trump har installerats som president. Musik har blivit potentiellt farlig igen.
Berättelsen omsluter bokstavligen nya plattan “Cambridge Circus” av Papernut Cambridge, vars omslag är ett polisiärt internpostkuvert innehållande fotografier och hemliga dokument.
Med sin kreativa utformning befäster plattan Gare Du Nord Records ställning som en av de mer idiosynkraktiska och relevanta krafterna inom engelsk popmusik idag. Trots stark förankring i 60- och 70-tal lyckas etikettens artister ändå blicka framåt samtidigt som de undviker ett för stort allvar.
Och – glöm inte att märka kuvertet med dina initialer om du tänker lyssna. Bara så att vi har koll.
Popgruppen 