Month: Jul 2016

Walesiska Soft Hearted Scientists nya, “Golden Omens” släpptes i fredags. Med 26 låtar som i maklig takt brer ut sig över två skivor är det ett perfekt album för lata och regniga söndagar som idag.

Deras lantliga psykedelia befinner sig någonstans i gränslandet mellan sömn och uppvaknande och blandar fuzziga instrumentalpartier med tillbakalutade refränger. Resultatet blir en suggestiv rymdpop som lyckas vara monotont suggestiv utan att direkt låna uttryck från krautrocken eller hemfalla åt 60-talspastischer. Istället hörs klara influenser av band som Super Furry Animals.

Sommaren är här och kunde vara lite varmare – men i övrigt kan det inte bli bättre eftersom mumintrollen i Cardiff som kallar sig Little My tillfälligt återförenats för att ge ut ett helt album med både uppfräschat gammalt material och nya låtar.

“Beeps” kom redan i maj, men är ändå årets sommarplatta, bräddfylld som den är av naiv och trallvänlig amatörpop av allra bästa märke. OK, det hörs att bandet har blivit några år äldre och klokare sen sist och dessutom har tillgång till en bättre studio än tidigare. Men musiken är lika vidöppen, sökande och klichébefirad som tidigare. Helt i Tove Jansons anda med andra ord.

Simon Love är alltid full av idéer och infallsrik popmusik. Ganska ofta är han dessutom ganska ful i mun – men vanligen med en typiskt engelsk ironisk vändning. Efter fyra plattor med The Loves kom hans första soloplatta “It Seemed A Good Idea at the Time” förra året. Har ni inte hört den är den en lika bra ide nu som då.
Nu är han tillbaka med en “Tennis Fan” EP som innehåller en tjusigt orkestrerad version av ‘Motherfuckers’ från soloplattan och tre nya 70-talsdoftande, sjaskiga och skruvade poplåtar som det förstås inte går att leva utan!