Month: May 2016

Efter att ha lyssnat på mängder av neoklassisk psykedelia under senaste månaden, fick jag anledning att rejält kalibrera om öronen idag när jag spelade äkta vara. 60-tal var bättre på 60-talet.

Grapefruit namngavs av John Lennon och fick kontrakt med Apple Music Publishing under kärlekssommaren 1967. Resultatet blev några singlar och en postumt ommixad LP 1969. Mastertaperna har varit försvunna till 2015, men nu har alla Apple-sessionerna restaurerats av Stefan Granadios och RPM på ‘Yesterday’s Sunshine: the complete 1967-1968 London sessions’.
Skivan markerar också ett pophistoriskt ögonblick med stereoversionen av den enda låt Lennon & McCartney någonsin samproducerade; ‘Lullaby’ är en smakfull psykedelisk liten dröm.

Radioheads nya album är överallt på internet, så att skriva om det är egentligen överflödigt. Men kanske finns det fler som likt mig sedan länge tröttnat på dessa evigt klagande stackars miljonärer. Avfärdat dem som ett Pink Floyd för det tjugoförsta århundradet.

Måste därför erkänna att nästan inte kunna spela något annat veckan som gått. “A Moon Shaped Pool” är förtrollande vacker. Thom Yorke har hittat ett ödmjukare anslag och bitterheten får anslag av hauntologisk bön samtidigt som stråkarna effektfullt skär mellan de tunga luftpelarna.

En av mina favortiplattor förra året var “Pop or Not” av Whyte Horses. Trots – eller kanske just på grund av – att bandet leds av Dom Thomas från skivetiketten Finders Keepers kom skivan ut i mindre än 200 privatpressade exemplar. Det var ju lätt att skriva upp skivan då, när nästan ingen kunde höra den, men faktum är att den låter precis lika bra nu när en vanlig utgåva kommit på CRC Music.
Detta är dad pop som jag har en känsla av går hem även hos en del som ännu inte fått barn.