Även om jag kanske tror att Ian Button driver etiketten Gare du Nord Records mycket för att ge ut sina egna skivor med glampastischgruppen Papernut Cambridge, så har han dessutom släppt en del riktiga pärlor av artister som Ralegh Long och Alex Highton.
Så när jag fick se att pressreleasen för Ben Reed’s nya platta “Station Masters” som släpps idag refererade till artister som Stackridge, The Left Banke, Robert Wyatt och Duncan Browne blev jag väldigt nyfiken.
Matt Weeks och Georgia Rodgers är de enda två som är kvar från 2009 års “Who Dreams Of Hyssop”, men Georgias Norma Winstone-influerade sång och Matts underfundiga klaviaturer gör att det Canterbury-influerade soundet är intakt. Nu har har de invecklade instrumentallåtarna däremot ersatts av försynt jazzpop. Detta är musik med en skör yta som inte gör något väsen av sig. Samtidigt existerar musiken på sina egna villkor på samma sätt som något av North Sea Radio Orchestra.
“Who Dreams Of Hyssop” och “Station Masters” kräver nästan att lyssnas på i följd helt enkelt för att de har så motsatta perspektiv på samma sound. Men som båda är helt underbara. Missa inte!
Popgruppen 