Helst skulle jag vilja att North Sea Radio Orchestra gjorde tre plattor samtidigt; en med Robert Wyatt-tolkningar, en med improvisationer, och en med komponerad musik.
Nya plattan “Dronne” kombinerar dessa tre komponenter, och kräver därför koncentrerad lyssning att ta sig in i. Detta är inget som förtar njutningen, men samtidigt tycker jag att deras tidlösa och Vernon Elliotskt underfundiga avant-gardism förtjänar att nå ut till en bredare publik. Men med tanke på att titelspåret är en improvisation lär det nog bli svårt.
Först är det inte lätt att begripa varför bandet lyfter fram en låt som av många skulle räknas som utfyllnadsmaterial på det sättet. Men sen klarnar det. Dronne är en flod som rinner genom sydvästra Frankrike och musiken här är ljudet av den floden, det porlar och virvlar och böljar. Tar man bort ett ’n’ får man ‘drone’ och plötsligt rinner tonerna fram som ljudet av en organisk raga.
Ytterligare ett mästerverk från ett av de centrala banden på den underground-scen som vuxit fram efter Cardiacs – och som fortsätter att vara den kanske mest intressanta och nyskapande som finns i England idag.
Popgruppen 