Ian Hornal gör 10CC

Det är farligt att köpa skivor bara för att man tycker om konvolutet. Men med Iain Hornals debutplatta ‘The Game Begins With The Lights Out’ vet man bara att det är rätt.
Omslaget visar ett gammalt bröllopsfoto. Men det överdrivna mönstret i parkettgolvet och den märkliga symmetrin i kvinnornas hattar ger ett arrangerat Hipgnosis-intryck och skriker 1976.
Efter några inledande akustiska gitarrstrofer med trevande, ekodränkta röster tonar 70-talspopen fram och bekräftar förväntningarna.

Det hörs tydligt att Iain varit med både 10cc och ELO på turné. En mer obskyr referens skulle annars kunna vara Chris Whites ‘Mouth Music’.

Om man vill peka ut en svaghet låter det ibland för kliniskt. När det blir för polerat, studiofilt och perfekt har musiken en tendens att reduceras till en blank ljudmatta av arenapop.

Men just när koncentrationen vacklar kommer ‘Caledone’ och kopplar järngrepp om lyssnaren. Hornal låter plötsligt mer som Jeff Lynne än Lynne själv och låten är magisk. Sen följer den City Boy-liknande ‘She Doesn’t Have Anyone’ som 1978 hade varit en garanterad hit.

Ändå är det sista låten som gör denna platta till ett måste. ‘Say The Word’ är sex minuter lekfullt progressiv pop i flera sektioner. Drygt två minuter in dyker Matt Berry upp i en djupsinnig nonsensmonolog av bästa Stephen Toast-snitt.
Ytterligare ett par minuter in hörs Kevin Godleys melankoliska sopranröst och klockorna stannar helt. Jag kan knappt andas. Kevin sjunger bara några rader på det sättet, men de innehåller allt. Precis allt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s