Amerikanen M Ross Perkins debut har DNA direkt från artister som Emitt Rhodes och Harry Nilsson. Det mesta andas sent 60-tal eller tidigt 70-tal. Ska man hitta moderna referenser får det bli David Grahame eller 8×8. Trots amerikansk dialekt går det alltså lika bra att peka på en engelsk grupp som Badfinger eller varför inte Tony Hazzard.
Perkins spelar och sjunger allt själv, men det låter inte alls pojkrumsburkigt. På ytan amatörmässigt kanske, men i själva verket hur proffsigt som helst, lite som “Ram” av Paul McCartney.
Fast på texterna märks det ändå att vi lever i en annan tid. I en låt firas att “When your grandma’s dead it’s a sad sad time / but it’s a fine time do be alive” eftersom hon har efterlämnat både pengar och prylar. En annan låt heter Habit-Forming Drugs och handlar om just precis det; i ytterligare en går refrängen “You don’t have to be afraid / of the gun in your face”. Lite mer rakt på sak, om man säger.
Men det man minns efter att ha lyssnat är inte om detta är gammalt eller nytt, utan de geniala melodierna med enkla refränger som vet precis var de ska sitta.
Finns under begränsad tid på Bandcamp och intäkterna går oavkortat till ACLU. För några dagar sen lade Perkins också upp sina demos för plattan på Bandcamp och just på grund av att de är ofärdiga och med betydligt mindre polish inser man tydligt hur starkt låtmaterialet är!!
http://www.sofaburn.com/product-page/m-ross-perkins-s-t-cd
Popgruppen 