Kan en oförtjänt bortglömd artist ha gjort en skiva som inom ramen för artistens produktion är oförtjänt bortglömd? Om artisten heter Martin Newell skulle skivan isåfall vara 1989 års “Lizardland” med den kortlivade duon Brotherhood of Lizards tillsammans med Nelson innan denne blev scoutad till New Model Army.
Om ni gillar Newell men missat denna skiva är det bara att gratulera för nu ger Captured Tracks ut den igen. Precis som förra återutgåvan, 2012 års CD-R på Kool Kat, är det alltså en amerikansk utgåva. Jag förmodar att denna klassas som power pop i USA; men även om produktionen här är bättre och ljudbilden mer genomarbetad än på 90% av Newells produktion, låter det fortfarande demo snarare än studioproduktion, och särskilt mycket power går inte att hitta nånstans. Nu gör det ju inget eftersom låtmaterialet är både sublimt och inspirerat; empowered pop vore en mer passande etikett.
Men trots att “Lizardland” kanske är den platta som ljudmässigt närmar sig Newells fantastiska “The Greatest Living Englishman” mer än någon annan av hans plattor och därmed är oförtjänt bortglömd, låter det faktiskt som bäst när det låter som sämst: Precis som på Kool Kat-utgåvan finns nämligen den eponyma debutkassetten med, inspelad hemma i Wivenhoe 1988 med samma låtar på båda sidor och med ett ljud som saknar både bas och mellanregister samtidigt som diskanten skorrar. Men detta är Martin Newells rätta element och den finess som saknas i produktionen återfinns med råge i låtarna. Refränger som biter sig fast snabbt som någonsin McCartneys och magiskt popkänsliga melodier. Denna debutkassett är i sig ett litet mästerverk och är oförtjänt bortglömd t.o.m. i Brotherhood of Lizards lilla katalog!