Om filmen ‘The Wicker Man’ hade haft ett soundtrack som baserades på psykedelisk rock istället för folk skulle det ha låtit som finska Octopus Syng och inte som Radiohead’s ‘Burn the Witch’.
Precis som på tidigare plattor andas ‘Hollow Ghost/Rochelle Salt’ tidsanda i varje detalj; inspelningen låter helt analog, instrumenten är tidstypiska, produktionen är en studie i 60-talsljud. Musiken har hauntologiska undertoner och en motsvarande letargiskt nedskruvad mystik – men är förstås något helt annat än vad den utger sig för att vara, eftersom äktheten givetvis är konstruerad.
Men trots att det ljudrum Octopus Syng skapar är både tillbakablickande och märkligt stillastående, svänger det friskt om deras popmusik. Jag älskar det. Och ‘Hollow Ghost/Rochelle Salt’ är nog deras bästa platta hittills!
Popgruppen 