Första skivan i Ardent Studios

large_550_tmp_2f1452554422495-ujwupshx0etxogvi-068c6c3f619a78d5f6b0f25446fa52ee_2flita128

Gimmer Nicholsons instrumentala gitarrplatta ‘Christopher Idylls’ planerades som första utgåvan på Ardent Records och spelades in 1968 av Terry Manning i Ardent Studios. Men Gimmer gillade inte resultatet och skivan låg i malpåse till 1994, då den kom på CD. I vanliga fall kan det bli lite enahanda med bara akustisk gitarr, men detta är helt magiskt.
Några år senare spelade Terry Manning in Big Star i samma studio, och influenserna från Gimmer Nicholson är omisskänneliga.
Nu kommer denna okända lilla pärla på vinyl för första gången.

https://lightintheattic.net/releases/2218-christopher-idylls

Feta riff, snabba taktbyten

a3575606731_10

Idag släpper The Display Team sin väldigt försenade andra platta. Debutplattan kom 2009 och bara året efter ‘Huzzah!’ som gavs ut under deras tidigare inkarnation som Mumrah. Men soundet känns igen på nya ‘Shifts’. Det är mao väldigt mycket ‘On Land and in the Sea’-era Cardiacs över detta.
Om man nu som jag håller med om att pronk är en genre i sig, är den referensen förstås näst intill oundviklig, och precis som debutplattan låter detta väldigt bra. Stökigt, feta riff, snabba taktbyten, snabba sångpartier, snabbt allt möjligt…
Men samtidigt är stämsången bitvis lika stillsam som vacker och blåset ofta smakfullt arrangerat. Dynamiken, skuggan och ljuset, de plötsliga girarna och riktningsbytena gör det svårt att inte älska denna platta!

Stökigt och infallsrikt

a4292749259_10

Mothertongue’s nya platta kom äntligen idag och jag känner mig lite som barn på nytt när jag går på uttptäcksfärd i den stökiga men infallsrika ljudbilden. Men håller man bara refrängerna i handen är det ingen risk att gå vilse, trots att musiken sträcker sig från Cardiacs-influerad pronk via jazzpop och en ung och fortfarande teatralisk Peter Gabriel till japansk enka.
Inspirerande och väldigt kul. Har bara lyssnat några gånger, men har på känn att ‘Unsongs’ kommer att fortsätta växa och bli en av årets bästa plattor för min del.

Lekfull pop

a3059806048_10

Lekfulla poplåtar som byter riktning utan förvarning, Queen-stämsång och lite skruvad produktion. Ja, allt är som vanligt på Dowling Pooles nya platta ‘One Hyde Park’.

Visserligen är det bara andra plattan efter 2014 års debut ‘Bleak Strategies’, men både Willie Dowling och Jon Poole har massor av skivor bakom sig och är inga duvungar.
Båda har varit medlemmar i Wildhearts men tillsammans låter de mer som Willie Dowlings Jackdaw 4 med en en eller not inlobbad från Jon Pooles tid i Cardiacs.

Rekommenderas!

Underfundig konstpop

a0634488927_10

Loop the Loop av Nathan Jenkins aka Bullion skapar en elektronsik ljudbild som görs väldigt levande inte minst med hjälp av akustiska instrument. Bortsett från gitarr, bas och trummor, spelar Sarah Anderson från Chrome Hoof fiol på flera spår; Raven Bush från SydArthur hanterar felan på ‘It’s No Spirit’, och saxofon dyker upp här och där. Underfundiga konstpoplåtar radas upp som på ett pärlband och det är bara att kapitulera!

Meilyr Jones gör en av årets bästa skivor

a1595449745_10

Meilyr Jones hade tidigare popbandet Race Horses, var första platta ‘Goodbye Falkenburg’ jag fortfarande älskar hejdlöst. Efter ytterligare en platta splittrades bandet och Meilyr gav sig ut på irrfärder i Europa för hitta tillbaka till sig själv. Året var 2013 och detta album är inget mindre än en självbiografisk inre och yttre reseskildring.
Hjärta, smärta, melodrama och självutlämnande, pompigt orkestrerad vispop. Ja, detta skulle kunna gå hur illa som helst. Men tvärtom är det fantastiskt bra. Meilyr förblir trovärdig och kan skriva låtar som få. En av årets bästa skivor är här.

Sun City Girls återutgivna

a0896775336_10

Idag har jag retat gallfeber på familjen genom att spela ‘Torch of the Mystics’ av Sun City Girls. “Vad är det för ett oväsen, kallar du det musik?” Skrik, skrän, gitarrer, bordun och orientalisk mystik. Ja absolut, jag kallar det musik; musik som är mer psykedelisk än 99% av det som går under den benämningen idag.
Har inte hört denna ommastrade version, men inspelningen är ganska primitiv så jag förmodar att det inte är nån större skillnad mot min CD-version från 1993. Detta är första återutgåvan sen dess, missa inte.